sitter kvinnan

beundrar

upplever

sam tidiga  djupsmärtor

 flammor

inte flammor lågor

lågor rör sina väsen

blir

händer fingrar

inför henne kupas händer 

kvinnan blickar in i ett ansikte

ansiktet är så milt

ömhetsfyllt

eldgrottas skimmervara

ljuset

ljuset är obeskrivligt vackervitt

en aning gult

tårar väter hennes kind

de är inte sorg

de är

ordlösa 

varför räds du mitt väsensvara

frågar eld 

jag räds inte ditt väsensvara

jag räds att du skall bränna mig 

ljusvarmt ansikte

höljer om 

jag

bränns icke

sovhänder gör

hon stiger in i eld

vandrar vida i omfamns omfamnan