I tystnad sitter jag på sängkanten
inlåst mellan fyra väggar
avskärmad från mina känslor
och förväntansfull på förändring

Min blick går vilse,
hittar till slut till fönstret
till blått och grått hav,
i många år jag sett himlen skifta färg

Mot marken faller de tunna grenarna,
ett liv tar slut
Det är inte bara där ute det snöar,
det har blivit vinter även i mitt hjärta

Is täcker det som har levt
man ser genom glaset, det är klart
Förvåningen överraskar mig
men inte ens stålväggar kan hålla mig ute längre

Vad som än händer nu
så ska vi resa oss upp igen
Borsta bort det som varit
för trots allt kramas vi om av livets famn