han vandra stegvida 
med hedars

havskännande andning

ser mjuka kullar
dalars blomstran
 
då och då stannar han
hukar sig tätt
näraintill

varsamt lägger han
handen till hennes hud

lyfter handen
andas in
doften

han bär en ränsel med sig
där i klyfta  är händer

givandehänder skänker honom
skålpunds lera skimrande röd

han vandrar hemstega
sätter sig andas djupt

lägger lera till skiva

snurra
snurrar

foten sjunger
hjärtrytm

händer följer
håller varsamt ansikte i kärlekshöljan

han nynnar hummar stilla
ser vasen växa fram
skivan stannar

elden brinner
dagar nätter andas
krukan vasen
är liv

han famnar bladen gröna
ber om färg

med mjukpenselfingrar
strör han färger
skimmergröna
över i runt

elden brinner
nätter dagar
grönskimrande andas vasen liv

silverne blad lägger han till
fiskar simmar följer
krukas vasens
rundning

krukmakare ler
ser henne vandra med ängen

blomster bär hon i famn  så leendljus
han möter henne hon ser
kärleksmjukt

krukan vasen står i ögonfröjdan
de ler i samförstånd