jag har haft många järn i elden
men nu tillåter jag glöden på ässjan att falna
jag sitter och ser på bilden av min döde vän
och minns den levande
kämpande
vännen av kött och blod
minns sångerna och skratten

jag har levande människor i mitt hus
levande kärlek
jag sätter bröd på bordet och ångande grytor
vi äter och skrattar tillsammans
ännu självklara för varandra
så som vardagen är
som den var
och som den ska förbli långt efter mig

jag har haft många järn i elden
men nu tillåter jag glöden på ässjan att falna
jag sitter och tänker på vänskap och närhet
på vandringar
nu vill jag att skogen ska öppna sig
gångstigarna ligga snöfria
nu vill jag ut till fåglarna
nu vill jag återvända in i livet av kött och blod

som jag levde
en gång