Nu faller ett mönster
på granarnas skuggor,
nu släcker man lampan
i tystnadens läger.
Och över det tunna
begärliga floret
finns svanen som söker
det sjöarna äger.

Nu sänker sig lugnet
där tjädrarna leker,
bland tallarnas gängliga
dansande salar.
Nu stillar sig forsen
på forntidens kummel
och lyssnar förundrat
när ugglorna talar.

Se livet, du gamla
där ovanför disen,
du måne som vandrar
på människors drömmar.
Säg, anar du tiden
som rinner likt vatten
och knyter oss samman
i eviga sömmar?

Men månen är tyst på
det skymmande riket
bland timrade stugor
med ångande spisar.
Och granarna gungar
i vinden av tyngden
som faller oändlig
på skogar och isar.

Nu ligger ett täcke
av gnistrande stjärnor
på heden och träden
och kuskarnas läger.
Och över dem tycks det
som nattljuset tänker
att tiden är allt som
de sovande äger.