Det går en stråle genom världen
Och bjällror klingar överallt.
Det knastrar skönt från glöd i härden
Och ute gnistrar frosten kallt.

Bland faten ser man korv och skinka
och maltdryck, nubbe, sill och kol.
Låt taberasets stjärna blinka,
Låt vänner dricka vänners skål.

Men när jag tackat sista gästen
Då tar jag dig till spisens hetta
Där mistelns kvist förnyar festen
På viskat ord och händer lätta.

Din rodnad var min enda önskan
Och mitt i glögg och julebak
Slår knoppar ut av sommargrönskan
På dina läppars mjuka smak.