Drömtrådar, fria som skrattande barn,
Formar en fluga med vingar av garn.
Fjärran är facklor i ekande berg
Timmar vid hjulet till minnenas kvarn
Viker för värme, för framtidens färg.
Viker mot ljuset med köldslagen märg.

Faller den ner kan den flyga igen;
Flugan i gryningen finner en vän.
Över ett vatten den möter sin dag.
Lämnar man skuggorna finner man den
Vilande, vyssjad av rosigt behag.
Rofull dess tröst i ett porlande drag.