detta är ingen glimrande gryningsskildring
av Sveriges huvudstad

staden är underbar under soluppgången

men

kisa lite till så ser du att den även är uppenbart nedgången

jag har sett Stockholm vakna
efter att ljuset varit släckt

mina illusioner rann ur mig snabbare

än vinet från buteljen som blev kullerstenarnas rov
än blodet från de multipla skadorna av en morakniv
än tårarna från den våldtagna flickans rödgråtna ögon
än livet från den snart ihjälfrusne hemlöse på perrongen

när staden av morgondiset
bryskt blir väckt

blir jag varse om

att även städer kan vakna på fel sida
med en vidrig andedräkt