Se denna matsals gäster, en handfull trötta ansikten vilande på bord. Utanför står stilla natt i parmafrost klockan skjuten prick -03:23. Trötta hasar gång och famlar sig fram till kvinnan som agerar godisautomat. En guldtia i käften och ut faller det en glaserad kaka ur skötet. Jag tänder, släcker i tak, fingrar strömbrytare som om den vore en bröstvårta. Övertid är här. Flipp flopp. Tänt släckt

Sitter runt bordet med rutig duk i svart och vitt. Vi är Lappar med. KOM IHÅG. Men minns inget alls. Sitter med nålar i ögonen för att hålla oss vakna och där ligger en syrgasmask. Trär den över huvudet. Äter choklad med hud. Pressar den mot armen. In i blod

Marcus äter en torr fralla. Det rinner smulor nerför hans vita V-ringade tunika. En del fastnar i skymtat brösthår. Pek. Pek. Så irriterad jag är. Nu snurrar han på stolen tre varv med. Tre, för fan snurra sju. Blundar och lutar mot väggen under anslagstavlan. Lisa nyser. Sveper Fleece, detta fula och oändligt varma kring kropp. Runt bordet kände hon temperaturen falla. (Passerade en själ dina rum) Råttan gnuggar röda ögon och säger. Detta är ingen vila det är matdags för gam. Vad ni hackar i alla. Håll käften skriker vi hest i tarmar av en man som satt här förut. Lisa sväljer ett finger och rapar diskret

(Förbjudet i samtal är död och liv. Vi arbetar här. Inga anekdoter om ditt hemliv. Vill inte höra. Kring och om vet vi inget personligt om varandra. Vill inte veta heller. Håller distansen. Vi vet att hålla distans. För i nästa moment kan du vara borta)

Marcus nickar och frågar om jag varit där. Lugn lugn. Var för någonstans, vad är det han talar om. Kyrkogården eller på konsert och jag stelnar till. Vad vet han om det. Vet inte om han skämtar. Han arbetar med att såga bröstkorgar i dagar nätter av jour och under ögon vilar svarta ringar som Rysslands dopade guldmedaljer.

OBDUCENT Ladulås. Låter min arm lägga sig löst över hans axlar. Marcus, Marcus. Gillar du att binda kvinnor. Jag har hört det. Särar deras ben till maximalt utdraget läge. Tills ligament knäpper till och går av.  Att du döljer deras ögon när du smeker dem en kniv. Hugger loss stora slamsor av fitta Für Alles. Eller. Vänta. Det är vad du gör där nere. Bristen på flickvänner har fått dig till ditt yrke. Han är stor mot mina handflator nu, men vi är inte ensamma. (Vakta min skugga, den hånglar med allt)

Ja, säger hans breda mun och jag ler. Blinkar sakta. Tror att han är min vän sen tidigare. Jag misstänker det, att jag har legat med honom eller ska. Hur minns man det. Listan på minnesluckor är lång

Vålnadsklädd vandrar karvaren förbi med skramlande bricka. Så jag talar jag med pianissimoröst om gäster om natt för att distrahera mina fångstarmar. Stick din fan, försvinn. Se oss inte. Han vänder sig om går mot vårt bord. Försent. Sätter sig i bomullsprassel och vrider läppar till ett leende. Sex, droger eller vad är det inatt. Han trycker hål i sin Festis med ett plopp och sörplar

Den ljusgula vätskan når ögon och han vaknar till. Vi nickar och säger samma SAMMA som vanligt. Stannar upp i kryssande rörelser. Bordets lärda. Deras profession är definitivt inte min. Jag är inte lärd eller lärk. Jag är stoft. Han där, den nyanlända har tryne som en gris. Bökar sig fram i revben. Nöff Nöff. Kaksmulor från hans hår rasar mina ögon. Minspelet överraskar mig. Eller egentligen inte. Kan inte tyda det släta ansiktet riktigt och där borta i hörn, mellan kaffebryggaren och diskbänken är

En öppnad sväng och jag ser kvinnan på huk över berg av PCP hur hon slickar sina vingar i rus och flyger fönster och slår mark med rygg först. Så är hon tillbaka igen över berget om och om igen är hon där, det tar aldrig slut

Patologen kretsar vårt bord och vi breder elakt ut oss. Vill inte höra om hans fru nu igen. Det här med barnen och skilsmässan och fan han sätter sig vid kortsida och börjar mala. Lalalala vi höööööööör inte. Lisa från ortopeden har en röd kjol och långa ben. De är svarvade som ett antikt bords linjer. Den svängande rörelsen upp och jag säger du har ritat vägen till himlen med dina spiror och är du rakad. Hon skrattar i sin hand. Hon kan helkroppsgipsa dig utan att skaka på händerna. Bara doppar och lindar. Till en mumie. Jag bara undrar, inte som om jag vill känna. Är du len Lisa

Du har en snygg kropp men ett jävla fult face. Nu slår hon en tidning mot min kind. Skitförbannad är röd mun, så jag kysser hennes kind och trallar mig fri med ett. Oh you are so vain. Det är skillnad. De tillåter den fula att hugga. Val val val, jag har ett ansikte som lagts asfalt i. Det är gammalt och skrattar mycket. Ibland trillar det ner svart sand från ögonbrynen rakt ner i det svarta kaffet. Det syns inte att jag dricker stoft från ett Gjuteri, och järnet rör sig fort men stelt

Adam, praktikanten. Så skulpterad rätt. Hans hår glimmar, blek Februarimåne genom rutade gardiner. Knullar du damer med. För du ser ut som en tvål alltså. Riktigt jävla vacker. Pupiller dras ihop igen. Det finns ingen stoppknapp. Skriker vi på tre. BUT WE DON'T DATE SOAP

Adam rodnar. Han är bara tjugotre och har ont i sitt hjärta. Någon måste härda det åt livet. Bitigt tar Karvaren över facklan. Snittar med sin skalpell i alla. Fäller kommentar efter kommentar som träffar likt handgranater i dött kött. Slamsor träffar fönsterLivrädd med stil säger jag och ler. För jag menar vems är spegeln, din eller min. Dina homosexuella tendenser du gömmer bakom skägg. Knullar visst helst röv. Brudarna får lägga sig på magen så du kan inbilla dig manlighet där framför kuken. Snitt snitt. Den var låg och träffade pungkulor

Klappa kissen då. Ska jag spinna mer (vi har tre barn tillsammans, en gång för länge sedan fanns ett vi) Inuti tickar hans motor med swish swosh swish swosh och det är försenat för det med. Ansiktet mot hans knä. Hör långt borta. Ska du vara där gör någon nytta. Biter lätt i det styva tyget och

under bordet ligger ett spädbarn och vrålar av hunger, navelsträng fortfarande kvar. Ser den sitta fast under Råttans kjol. Lätt fet blåaktig hinna rinner längs golv. Hon gnager med gula tänder. Där är en hund med tre huvud, sliter sönder en man av gips till små bitar av vitt och en gammal kvinna döljer sina händer under kostym i krita och i handväska ligger tre kukar i blodig näsduk, jag skymtar ögon mosade intill rot och dukar fladdrar i bordets tak

Sov en stund säger han och stryker mitt hår på ett sätt som får mig att minnas det jag inte vill. Är han inte klok. Sova, han borde veta bättre. Reser mig upp. Tittar ner i min kaffekopp

Vi skalades som frukter mina bröder och jag. Sedan doppades köttet i cement och jag har aldrig skrikit när jag varit arg eller skrattat högt på rätt ställe eller kissat ner mig av rädsla. Det är raseriet som växer i tystnad och pressar vreden inåt. Rasar över orättvisor så tyst att höghus imploderar i ett stilla poff. Eller fan nu ljuger jag igen. Jag är visst högljudd av mig inte sant?

VAAAAAARNING. Håll det utanför. Håll det kort. Säg endast snärtiga Punchlines. Jag dricker upp mina ord. De andra låtsas vara ovetande om mitt övertramp. Alla ser röd linje och märke efter små skor. Men de låtsas. Att jag inte försade mig. Tack tack tack. Det är i mitt huvud. Men någon skriker i dödsångest där ute. Vi här skriker i livsångest. Detta patetiska spel. Skriver jag ner ord på en servett och syr fast på anslagstavlan ingen läser

När jag äntligen slocknat ska väggar springa från golv och rassla tapeter i rosenmönster som veckade kjolar gömmer sig under träd för brännande andetag

Men suck it Sissy. Lutar mig mot patologen. Hoppas att jag inte är för nära KÄRA DU så du känner söt lukt av död i hår. Andas inte på mig för jag vet inte snälla förstå jag vet inte var gräns går, hahaha är det en kyss en smekning ett nära pressat underliv ett samlag ett ord sex sex är en siffra, titta 6 och inget mer. Vad säger du, låt oss leka. Tappar lätt på hans glasögon med mina flottiga

En hand som snuddar lätt vid mitt ansikte får mig att rygga. Är det så för dig med. Han spärrar upp sina ljusblå. Jag mår illa över mig själv, men du vet.  I n g e n  rör vid marmor av njutning, det som sker då är att blick stillnar. Du skulle rysa och små svarta hår på armar ställa sig i givakt. Din reptilhjärna vaknad ur slummer skriko  - f a r a  fara spring. Nu viftar jag med händer i luft och gör en hovnigning mot Lisa. Utan att sluta tugga på fingrar vrålar hon. OFF WITH THEIR HEADS

Håll käften skriker Patologen. VAFAN ÄR DET SOM ÄR SÅ ROLIGT MED MITT LIDANDE. Skrattar så jag hoppar på plaststolens orangea yta. Kluckar och lutar mig i strösocker. De andra fnissar glatt och skriker. Gå nu dåre. Ditt ego och checkar. Skriv skriv skriv

Hans ilskna steg mot slasken. Häller ut sitt orörda kaffe. Karvaren kliar mig på rygg under behåbandet. Det här stället är sjukligt. Skönt. Det enda vi tänker på är skit. Så underbart. Banalt. Men vill du ha mer än Smalltalks. Get yourself a girfriend. Vi låter bla bla bla i evighet. Det där måste sägas med öststatsbrytning och gärna från en teleprompter. Som reklamen på teven här nu. Hon säger det. Lyssna!

Jag tycker verkligen om dig Marcus. Han kisar mig försvunnen och räcker upp fingret. Slickar hans ansikte med bred tunga. Oh man man man. Män. I överflöd Tack.  Hur rak jag är, nästan som bakåtlutad när jag lämnar personalmatsal. Deras huvuden som vrids likt ugglans. Är de ens där. Föser skinnjacka ovanpå dessa vita kläder från ett nattens plåtskåp jag aldrig låser och drar ner mössa över hår. Vill inte synas. Lämna mig ögon. I en sal på lasarettet där det vita sängar stååååår

Går utanför. Vet inte riktigt vad jag heter men knastrandet under fötter i den tjocka feta lena snön får mig att vilja ha barn med Vinter. Ställer mig och röker i en telefonkiosk. Luren frågar mig om gud. Jag slår den mot plexiglas och vrålar ut. LEKTION ETT: Frågor svaras med frågor. Vafan tror du själv? Så fortsätt att veckla in dig. Låt STASI. Svarar så golvet. Tror hårt och hatar intensivt. Vet att helvetet är inte att vänta. Det är här nu i detta vi lever

Sjunker ner mot plattform av snö, det bildasglaspärlor i blått vitt svart rasslar mig bakom och under. Det tar tre sekunder att säga NU, kom in i mitt inre och lemmar är brända, dansar golv i flyende rörelser i en bur av revben. Allt mer trillar av. Skriker av vånda hela golvet öppnar sig och under är alla dessa tänder som vill slita stycken ur hel

Slår huvud i plåtdörr. Vakna för fan. Går in i entrén. En blåklädd man står och skruvar i en glödlampa i taket. Du där. Vad är sant. Han mimar mig. Ammo, 7 mm. Ditt huvud är bortskjutet. Men det växer ut ett nytt varje år

Att det gör säger jag och Hydra skakar flätor. Han nickar tveksamt och fortsätter arbeta. I korridor hänger det ett gevär på skåpsdörr. Jag är alltså redan hemma. Har jag överhuvudtaget arbetat idag. Vet inte. Någonstans har jag varit. Fötter värker av splitter. Får dra ut glas med pincett

Jag sätter mig vid bord igen och nu äter de någon annan. Med lurar i öron isolerar jag händer från att darra genom gömmande i armhålor. Låtsas ett sovande ansikte för att inte behöva tappa mitt

Mitt namn är Doris, jag  - en blå fisk som simmar med Marwin som letar efter sin son. NEMO? Jag är Pixar. Nu ligger jag visst på bordet och han har tänderna om mina händer. Mitt ansikte i pixlar, högupplöst. Det pissar ut blod från svart läder. Kommer upp från skivan och krälar ut på fönsterbräda och den bågnar av vikt. När blev jag så tung

Havande med hela himlen i evighet. Öppnar gap och vrålar över stad genom landskap av vit satans snö-. Hallå hallå . Är det någon där? Hus står stilla med svarta fönster till ögon men rör sin hiss upp och ner, det plingar och ståldörrar slår som i. Tyst, du vill inte veta

Tar en fetcola från kylen och vägrar betala, häller strösocker direkt i munnen. Sköljer det mellan tänder. Hur det fräser i mage och mun. Koffein min kärlek, lutar mig över bord och stödjer huvud med händer. Det är så tovigt det här livet och att reda ut går inte. Nu snöar det från tak och det rasar snödrivor ner i sängar som inte fått plats i salar. Om jag hatar mig själv. Dumheter

Adam om du undrar är det jag som stulit Göteborgs hamn och planterat den i mitt hus. Det gäller att kunna simma. Simma baby, simma. Att jag talar för mycket och för konstigt. Jag förstår det på ansiktsutryck. Men här spelar det ingen roll. För vi är vålnader i rum. Smutsar naglar med blod endast om vi måste eller får betalt. Det är alltid laddat här och vapenskåp kräver licens. Eller var det tvärtom

Varför skulle jag låsa in mina händer. I helvete heller. Nu är rasten slut, vi reser oss upp i procession och tågar ut. Trasslar ihop våra ben och faller ner med en duns. Någon har tullat på morfinplåstren igen och hela jag ser ut som ett lapptäcke. Clintan och John Wayne. Macho i spetstrosor med öppen gren. Surrrrrrrrrrrr. Larmet slår på och vi springer inte fram

Vi glider väggar i pulsslag. Florence var tillkommen av en långtsprutande ängel och vi är drakyngel. Håller allt utanför för att orka gå in igen. Inget konstigt, det bara är. Som i överlevnad. Håll dig på yta