Efter de nedfallande stenarna av eld

En glöd som aldrig dör
bränner utan värme
bländar utan ljus

”Se, en dansande narr!”

Endast de som prövats
ser mina fotsulor av aska

Under ruinerna
av det som var tänkt
att bli mitt livs fästning
finns ett okänt mönster

Det verkar förundra drömmens gestalter...


det kan gå ett helt liv
eller blott en kort stund
jag vet det ej

när världen blivit likt ett kadaver
som hängs över dina sista drömmar
och blicken tyngs mot bränd sten

innan din beskärmade utblick
öppnas som en famn
villig att bära dig
på okänd stig
av spillror från ruiner

det nära
blir då otydligt

du kan ej se det
men vid första krönet
förnimmer du någon vid din sida

och en doft likt ett böljande
fält en sen sommarkväll 
som viskar:

"Se! Horisonten omsluter ditt hjärta!"