i frånvaron
av vuxna modeller
byggde vi skydd
åt alla håll armeringsjärn
plockade det vi fann
en kram av
nya socialtanten
hon gillade att torka tårar
därför grät vi
i frånvaron
utdelades tillfälliga föräldrar
till ensamma små
bands relationer med
bästföredatum
i frånvaron
sökte vi blint
något som skulle bestå
någon som skulle vilja
stanna kvar
och efter rädslan
när vi slutligen
gavs ett hem
var klockan försent
vårat gamla mörker var
allt vi kände till
rotlöst fastvuxna
i livets mellanrum