Det var en gång,
(Så börjar ju alla sanna sagor)
en riktig prins
(han såg i alla fall VÄLDIGT bra ut)
Han letade efter en prinsessa.
(egentligen ville han ha ett ligg för natten)
Så han gav sig ut i världen.
(Uppsökte Palace - stans värsta raggningsplace)
Och fann förvånande nog smockfullt av prinsessor.
(alla hade stora blonda lockar och puch-up-behå)
Nu var det bara att välja en.
(helst en med intresse för tillfälliga förbindelser)
Men vilken? Alla såg lika vackra ut.
(så han räknade: ole, dole doff)
Och där stod hon så: hans Prinsessa!
(med ett vinglas i handen och rosa läppstift)
Han förklarade henne sin stora Kärlek.
(Hon var genast med på noterna)
(eftersom han såg förmögen ut)
(hon hade ändå druckit lite för mycket)
(och hon tänkte: äh, vad fan, varför inte?)
(föresten hade hon bara barnvakt en timme till)
Vi går hem till mig, va? sa hon.
Yes, yes, yes, sa han.
(kärlekskrank som han var)
Ja, så gick det som det gick.
De unga tu fick varandra.
Bor numera i en trea i Vilbergen..
Med ett bonusbarn och två egna.
Och dom lever lyckliga alla dagar
utom sista dagarna före lön.
(och när OS börjar förstås...)
Men annars...rätt så schysst.
(faktiskt)