Tänk om Doktor Pangloss hade rätt,
tänk om vi lever i den bästa av världar.

Jag var ute och sprang, inte för hälsans skull,
jag sprang längs Skeingevägen
och kom ut till 70-vägen, utanför Osby.
Jag sprang allt vad jag hade en liten bit framåt,
saktade ner och började gå med lite smått svajande armar,
tung andning som bildade dimma i det kyliga lyset
och ett snabbt bultande hjärta,
jag fick en impuls och ställde mig spontant på händerna och log sedan.

Jag såg en öppning i stengärdet och gick in i det, jag kunde gå ovanpå snön en bit, jag gick och satte mig ungefär i mitten av den inhängnande ängen.

Jag satte mig där och stirrade framåt, in i den mörka skogen, på de mörka grantopparna som bildade en horisont av taggar på den klara himlen.
Precis ovanför och emellan de mörka taggarna var det en ljusblå himmel som ju längre upp jag tittade blev mörkare och mörkare.

Till slut lade jag mig ner och betraktade himlavalvet.
Jag sjönk mer och mer in i oändligheten och tittade med större och starkare tillgivenhet.
Då slog det mig:
- Jag kan få lunginflammation om jag ligger här.
Sen tänkte jag:
- Det är det värt.

Jag stirrade lite till och mina lungor växte sig större av förtjusning, beundran och fascination.
Sedan slog det mig:
- Det här är ett typiskt tillfälle för ett kallblodigt mord.
Sedan tänkte jag: Det berör mig inte ett dugg just nu.

Jag glömde tanken och lät naturen ta över mig.
Jag ställde mig upp och såg mig runt och tittade med harmoni på den skiftande himlen, den mörka skogen, vägen, trädtopparna, stjärnorna och husen som låg lite längre ifrån.

När jag sedan återigen skådade himlen såg jag en blinkande stjärna, jag damp snabbt ner till verkligheten igen och insåg att det var ett flygplan.
Det slog mig då att Doktor Pangloss kanske hade rätt trots allt. Allt kanske är skapat till det bästa. Då ångrade jag alla de gånger jag har förbannat världen och såg ilsket på flygplanet och tänkte för mig själv att det är människorna som äcklar mig, det är människorna som förgiftar och befläckar världen.

Tänk om lyset försvann, tänk om träden försvann, tänk om gräset försvann, tänk om snöflingorna slutade falla, tänk om solen slutade skina, tänk om vintern, våren, sommaren och hösten slutade komma och gå, tänk om månen slutade göra natten vacker eller om månen slutade sprida sin romans eller om fjärilarna slutade utöva sin dans, eller om floden slutade reflektera sin glans. Tänk om stjärnorna på himlen spelade för oss en sista melodi medans de försvann en efter en från himlavalvet. Tänk om Doktor Pangloss hade rätt, tänk om vi lever i den bästa av världar, vilka dårar vi är, vilka hemska trädgårdsmästare vi är.