Plötsligt for de ur henne, tankarna som hon burit om ensamhet och övergivenhet. Rätt var det var, vid bordet, i en fullsatt restaurang där de skulle äta sin middag.

”Jag kommer att dö ensam”, sa hon plötsligt, innan hon hann hejda sig.

Han tittade upp från menyn han studerat, såg på henne, lutade sig fram och beredde sig att protestera, men sen såg hon hur ljuset i hans ögon blev ett annat.

”Det kommer jag med!”, utbrast han.
De såg ett ögonblick på varandra, sen brast de ut i ett lättat gapskratt.

Två själar såg varandra i ensamhetens öde land.