blå flätor och påfågelfjädrar liknar inte alls månen
kroppen pirrar och snurrar
på en bädd av små små elektriska ord
söker dina läppar
och finner din glödvarma mage
smälter ner i din navel
som fåglar tätt intill
matandes varandra med solrosvända frön
du är så där slam och enduro
jag har aldrig varit gift med en tumring förrut
den rätta tystnaden bortom orden
rinner varmt och mjukt
in med slött halvslutna ögon
låter mina naglar smeka din ådra
och undrar om du finns
men evigheten är alldeles för stor idag
och ingen kan leva utan hud