Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skuggor ovanifrån


Höghusen växer snett




genom kroppens alla diken, en kall hand,
där jag vilat, upphört och lämnat ansikte
för ansikte,

golven i ditt huvud, kala ytor, var

tar musiken fäste


scenen levrar sig
där verkligheten tar vid



scenen levrar sig


men du står ännu, jag
fyller mig till bredden

med allt jag kan komma över


allt jag ser
fryses in

vänjs in,

men fullföljs aldrig


och vad det är som händer egentligen
hör kanske inte längre till

kroppen blev brännbar

marken blev brännbar, människor, rosor .


bränsle kan anta

olika färger och former




jag valde himlen



innan

sagorna


hann torka in




Fri vers av am
Läst 602 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2010-03-22 00:40



Bookmark and Share

    Vildljus
Fantastiskt språk och bilder som jag bara vill stanna vid hur länge som helst. Du skriver modigt och jag hyllar dig för det.
2012-07-19

  TrollTörnTrappan VIP
Jisses, sånt utifrån-grepp! Om en konkret surrealistisk relation... Förundras över tanken i "och vad det är som händer egentligen //hör kanske inte längre till".
2010-03-28

  Hannadraken
Men du...
Ibland blir man lite förvånad på poeter.se. Vilket underbart språk du har! Tack!
2010-03-22

    tehdog
Nu du.

Jag älskar inledningen. Och diken --> golven i ditt huvud blir så makalöst kallvackert i mitt huvud, som naglar som inte kan rispa golvet för det rinner vatten någonstans ifrån och naglarna går av istället. mmh.

och sen. alltså. ja. det är en pus genom mitten, till "bränsle kan anta", där bränner det ja, ja det gör det, kroppen blir brännbar/bränsle kan anta blir så nice i min värld, och slutet, himmel, ja. tack. jag förstår så lite att jag bokmärker.
2010-03-22

    tehdog
rubriken drog mig in och avslutnignen är asnice. är dock lite för trött.. kanske återkommer
2010-03-22
  > Nästa text
< Föregående

am
am