När jag hör andra tala om kärlek
kan jag inte riktigt förstå.
Det låter så enkelt,
lycklig kärlek är inte alltid enkel.

Jag trodde att olycklig kärlek var den enda kärlek som gjorde ont
Men nu har jag insett att lycklig kärlek kan göra ännu ondare.

Jag har insett,
nu när jag ser alla "lyckliga" par gå omkring och bråka om saker som egentligen inte spelar någon roll,
att många tar sin älskade för givet.

Jag blir irriterad, ledsen och rädd.
Varför tar ni inte vara på varandra?
Lev i nuet och inse att imorgon kan den du älskar vara borta.
Le mot varandra och ge varandra en kram istället.
Hade min älskade varit hos mig hade jag hållit om honom
och vägrat släppa taget.
Jag hade varit världens lyckligaste inte bara på utsidan utan även ända in i själen.
För att vara utan honom är plågsamt.

Utan min älskade är jag tom,
och går runt och vet inte riktigt om jag lever eller inte.
Utan min älskades närvaro,
vet jag inte längre varför mitt hjärta slår.
Utan min älskades andetag bredvid mig,
undrar jag vad jag har gjort för ett förtjäna denna ensamhet.
Utan min älskade,
är jag inte jag.
Utan min älskade,
jag är ensam, ensammast i världen.

Det enda som får mig att stiga upp på morgonen,
är att jag vet att det här kommer att vara över en dag.
En dag får jag vara i hans famn igen.
En dag kommer jag ta hans hand och han kommer inte att släppa taget.
Jag kommer att höra och känna hans andetag bredvid mig.
Jag kommer inte känna mig tom och ensam längre.

Det finns inga ord som kan förklara hur stor den kärlek är som jag känner för honom.
Jag har aldrig haft såhär ont.
Jag har aldrig gråtit såhär många tårar.
Jag har aldrig älskat någon såhär mycket som jag älskar Dig.

Hur overkligt det än känns så vet jag att jag överlever detta.
Vi överlever detta.
Just för att vi älskar varandra.
Vi tar inte varandra för givet.
Och vår kärlek övervinner allt.