en springa av ljus

sipprar
in

en pil
en dolk
en spets
en fjäderpennas spets

gyllenskrivande

ögonvingar slutas
om kropp

världar öppnas
kristalljus
visar

hand smeker mjukt undan
spegelslöja

ur hjärta stiger
längesedan svunna tårar
seglar havsdjup
stiger
bäckaström följer kind

hjärtas tår
faller

tusende tårar
droppar

knoppar

bröstbristan

hon stiger ur bröstkammare

djupt röd
körsbärsröd är hennes klädnad

blickar blådrömmande

klädnad skiftar
av ögonmöte

han ligger i gräsets famn
där under trädens solfingrar

soldroppar sipprar
genom över hans hud

han märker henne ej

med ett grässtrå stryker hon lätt
över hans panna
hans ögon
hakan

han söker vifta bort det ostyriga
hon ler mjukt

öppnar handen
strör all sin färg i markhänder

vit är hennes klädnad

i skogsdunge andas marker
blå violetta 

runt honom stiga de
blåsippor violer

hon ler mjukt
lyfter hans blick

han ser ett vitt moln segla vidare