när resan började
i slutet utav det äldre tänkandet
känslan när fysiska jaget inte längre,
befinner sig på sin gamla plats
utan flyger iväg fritt, som en fågel
ge mig solen


suget efter något giftigt, mellan läpparna
för att för första gången
beskåda vår skapade värld med
ett barns orörda ögon
klarheten hade aldrig kunnat,
beskrivas så


när ljuset dansade med
de starka känslorna, som flödade
lätt utöver allting
;jaget
rummet slutade att hålla fast
i sitt järngrepp


skyddet bestod utav en bekant,
värmande vägg utav dun
minnen från barnsben när
den vackra musiken spelade
på känslorna som en musiker


total var lyckan, som aldrig förr
det skilda blev sammanflätat
när vi inte längre delade upp det
kontakten med överheten befann sig



att uppleva livet för första gången