svavelström giva läsaren en nackspärr
av ej liknad särart
urblekta silkessidor ligga utsprängda över
det dammiga matsalsbordet

ekande skratt exploderar i hens
avgrundsdjup
exploderar
som vårens fallenhet för
avskärmning

insulär i sina egna tankar
döljer rökdisen sin forcering av
ångestsolen


ångesten
i
solen