kors och tvärs över stambanan
speglar sig trädens nakna siluetter
i mitt avund

våtmarkerna omringar oss
med osmakliga likdelar
när järnets vibrationer
inkräktar på dess förmultelse

står på betongperrongen
delar frisk luft med lokets
slavdrivare

med cylindrar av gift
välkomnar vi våtmarkerna
förmultnar oss själva innifrån