kanalen klyver kärnan itu
tu man hand längs kanalen går vi
längs den kluvna staden itu
främlingar men tillsammans
tillsammans går vi itu
går förbi platsen där vi ombeds
tänka på döden
när vi dör går vi itu
vi går itu från själens boning
kroppen förmultnar och
åter till jord går

förmultnar du redan, kära främling
vi rör oss i samma riktning men
jag undrar om inte du också går itu
har du någon mening du rör dig mot
följer du bara samma riktning för du gått itu
kära främling, jag hoppas du kan se
trots vi är fyllda av sprickor finns det
hopp att se

det sipprar likt ur en källa från en sten som gått itu
svårt att upptäcka svårt att se
lyssnar du noga hör du hur ljuset sippra ned
genom våra sprickor det sippra ned
du säger att allt är trasigt för vi har gått itu
men lita på mig, främling kära du
i mörkret sipprar ljuset
i ljuset sitter du