tystnad


flicka sitter bredvid pojken
med lockigt hår
en osynlig väv utav,
nervositet
skiljer dem från att
kasta sig över varandra

hennes fladdrande blick
och svultna hjärta
vill fånga hans blick
om än bara för ett,
falskt ögonblick


i tanken upprepar hon orden,
stammande
de farligaste orden
vi lärt oss att missbruka
orden som bränner inne hjärtan
och dess illusioner


jag, älskar, dig


*


tystnaden är pinsamt naken,
skör
pojken försöker att inte bryta den,
med sina tafatta andetag
men när han sneglar
mot flickans diffusa gestalt,
i ögonvrån

går små pilar genom hans bröst
en darrning skälver hans orörda,
kropp


hon upprepar i sitt huvud;

jag, älskar, dig


hon känner svindelns berusning,
snabbt framträda
när hon med ett andetag bröt tystnaden

ögonkontakten har infunnit sig,
med pojkens isblå ögon under den,
lockiga luggen
hon formar orden i tanken
och med en vek tonart viskar hon



jag, älskar, dig