Urgamla tankemönster fjättrar mig.
Förstår att det här ej intresserar dig.
Men om vi var på väg till en familj och flera barn;
En mamma förankrad lite tack i livets garn.

Vad är då livet, en slentrian?
Mina katter nystar just nu upp dess garn.
Vad är då egentligen att vara helt fri?
Är nog att känna glädje när man vaknar, ett kli

En härlig förväntan,
Den kan ej vänta denna längtan.
Jag är fri för jag förstår min längtan.
Fjättrad av min egen trängtan.

Men egentligen bryr jag mej inte längre?
Och Det är faktiskt mycket värre.
När man slutat, se mening; älska livet.
Har man försakat allt det man blivit vid födsel givet.

Svar nog?
Fått nog.