Läser, blir störd

blir inte berörd

av illiterat afasi

Runt all idé

en klassisk kliché

i en klibbande slags symfoni.

Ansträngningslöst

men så ambitiöst

kallar de det poesi.

Ack, sådan pers

att finna en vers

i alla denna algologi

Jag hittar blott ord

från en bortkommen hjord

i en självskapad ataraxi.

Undantag finns

men inga jag minns.

Ser bara smetande monotoni.