Hans händer var vaggor
Som vaggade fjädrar av skört glas

Spröda konstruktioner som bar hennes kött
I fingrar

Hennes hud vilade lätt emot hans
Varm, slät

Han vaggade stillsamt
Hennes hud till sömns

Hennes kropp vaknade
Hennes ögon var kalla

Hans händer splittrades
Som glas emot golvet

Den släta ytan sprack
Till en ögoniris

Hans händer var kistor
Som vaggades av fjädrar av skört glas