När är man i stånd att bilda egna åsikter?
Står en vuxen över alla barnsligheter?
Vad har Socialtjänsten för kriterier?
För flertalet barn är det nog mysterier.

Är då myndigheterna vuxen situationen?
För undrar över artikel 12 barnkonventionen.
För mig som vuxen ser jag den avsiktligt vag.
För kryphål ska naturligtvis finnas i varje lag?

Ett litet barn kan kanske ej vuxet konversera.
Men att höras direkt, i första person är att prefera.
För företrädaren kan faktiskt vara vem som helst.
Till och med någon som inte är lämplig alls speciellt.

”Tillmätas betydelse” är rent löjeväckande.
Där är faktiskt paragrafen rent avslöjande.
För lyssnar vi ej på personen lagen gäller, eller ens tror.
Då har tryggheten ingen betydelse av liten alls för stor.

Jag var 7 år när jag placerades i fosterfamilj.
Socialtjänsten splittrade hela min familj.
Och kanske de gjorde det med vårt bästa framför ögonen.
Men fråga, säg det då till de drabbade syskonen.

Barn är tänkande varelser – med bra mycket fantasi.
Kanske de därför ej som vuxna väljer att sitta på ett kansli!