viskningar

dessa små, små ord
tunna av svält
kan mätta en pojke
den pojke som längtar
pojken som flickan

;krossade

ville se något,
en förtydelse
dock var lovord
ingenting
att begära från henne

längtan efter att smeka
denna bleka hy
blev större för varje,
natt

*

smärtan,
den kom inte
när du föll

smärtan,
välkomnade du först
när du mötte marken

men ni kan fälla mig,
så många gånger ni vill

men ni kommer aldrig
få se mina skarpa knän,
möta den svarta asfalten


sommarens regn,
mötte samma asfalt som krossade,
;knän
väckte något helt annat,
hos mig

*

ikväll är staden vacker
den välkomnar oss
med sina siluetter,
mot den glödade rymden

för kärleken har fält mig,
igen
gripit tag, hårt
om min kropp
svurit att aldrig lämna mig

lovade ju att aldrig
låta känslan ta över
men du finns här hos mig,
nära mig

;dina fragment