Det är uppståndelse i släkten. Lilla kusin Maddan har bitit sönder ett glas och tänk om hon har fått ner glasbitar i magen. En liten tre-åring bör inte ha glasbitar i magen. Moster är orolig och mamma är orolig och mormor är orolig och Lilla Sku är orolig. Fast bara lite grann. Mest är hon pirrig i magen. För tänk. Tänk att få bita sönder ett glas. Så spännande. Så helt fantastiskt spännande. Att höra knastrandet mellan tänderna och känna hur smaken av glas fyller munnen. Lilla Sku är lite nyfiken på hur glas smakar. Kanske smakar det som is? Eller som järn? Som jord?

Lilla Sku skulle också vilja vara tre år och bita i ett glas. Varför hade hon inte kommit på den idén själv då hon var så där liten? Nu var hon sju och sjuåringar vet att man inte ska bita i glas. Så är det. Tyvärr.

Lilla Sku måste komma ihåg att fråga Maddan hur glas smakar. Fast då hon frågar så rycker mest Maddan på axlarna och mumlar något om att hon inte vet. Hon vet inte trots att hon smakat. Konstig unge. Har man bitit sönder ett glas så bör man väl veta vad det smakar?

Lilla Sku tänker på det där i flera veckor. Funderar och känner sig lite avundsjuk. Tiden går och snart har de vuxna slutat att oroa sig. Maddan lever ju så det var väl inte så farligt då.

Ja, Maddan lever ju. Trots glaset i magen.

Just så tänker Lilla Sku där nere i källaren den där lördagskvällen. Grannarna är inbjudna och de sitter uppe i köket tillsamman med mamma och pappa och äter fläskfilé och potatisgratäng.

Maddan lever och glas är nog inte så farligt ändå.

Lilla Sku dricker Fanta ur mammas finaste glas. Storebror dricker Cola och tillsammans skålar de framför TV:n. Långt från alla vuxna.

Lilla Sku låter tungan vandra längs kanten. Glaset är tunt som papper. Tunt som löv och som tefaten man kan köpa på macken. De där rosa och blå tefaten med surt pulver i. Tänk om det är så glas smakar? Som rosa tefat. Som oblat.

Maddan lever och glas är nog inte så farligt ändå.

Lilla Sku gnager lite på kanten. Gnager lite försiktigt och funderar över hur hårt man måste bita för att det ska gå sönder. Hur hårt måste man bita och hur smakar det? Maddan lever och glas är nog inte så farligt ändå.

Nej, det är nog inte så farligt så Lilla Sku gnager lite hårdare och ser i ögonvrån att Storebror tittar på henne. Han höjer ögonbrynen en aning och då, ja, då blundar Lilla Sku hårt och låter tänderna knastra genom glaset. Krask låter det i huvudet och i munnen och i hela rummet och storebror skriker högt.

- Mamma mamma, Lilla Sku har bitit sönder ett glaaaaaas!

Så mamma kommer nerspringande. Och pappa. Och grannarna. Storebror himlar med ögonen och tycker att Lilla Sku beter sig som ett småbarn.

Men Lilla Sku bara ler. För tänk. Hon gjorde det. Hon bet sönder ett glas. Trots att hon är sju år och alldeles för stor. Trots att mamma blir orolig och trots att storebror himlar med ögonen.

Lilla Sku ler och säger "oj" och alla tror henne då hon ler igen och säger att det inte alls var meningen och att glaset nog var lite för tunt.

- Vilket sammanträffande, säger mamma, det är ju bara några veckor sedan som Maddan bet sönder ett glas.
- Kanske det var spänningar i glaset, säger pappa och Lilla Sku håller med fast hon inte alls förstår vad han menar.

Men spännande var det!

Lilla Sku har smakat glas och då någon frågar hur det smakade så rycker hon lite på axlarna och säger att hon inte vet.

Fast hon vet nu.

Glas smakar helt enkelt glas men hur ska man kunna förklara det för någon som aldrig smakat det?