Jag väntar och vet, att nåt är på gång,
jag andas så stilla jag kan,
jag lyssnar försiktigt, jag anar en sång,
men hör inte orden försvann.
Det brusar i bergen, tiden är kort,
jag längtar med varlig hetta,
det finns visst en tanke av annan sort,
som liknar en tanke i detta.

Men allt är förgängligt och däribland det,
som jag hade väntat på,
det kraxar i träden, korparna smet,
himlen färgades grå.
Jag flyr med dem, finns inte mer
evigt är endast jord.
orden blir sanna om ingen ser,
att orden just bara är ord