Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett otroligt vågad och utmanande text som i efterhand var ett vakuum egentligen. Ett exempel på när fiction tar över mina texter.


Ångest på höga moln

drogromantikens näste,
var mitt svar när han tillfrågade mig
vart jag ville att han skulle ta mig

inte insåg jag vika drastiska kurvor
dessa minnen skulle ge mig

allt jag vill ha nu är en marijuanacigarett
en kvinna med lömska förslag
;cannabis sativa vill jag ha med i min grav

skratta gärna åt mig nu direkt
jag har redan beskådat er lömskhet
så som ni dömer mig för trötta ögon
ska jag bedöma er för era falska visioner

*

men jag kunde nu riktigt tänka efter
en färd bland verklighetens hörn
lilla lappen med mystiska tryck
LSD-25 är nog vad jag väljer nu

hindra mig gärna från detta behov,
jag har sett mer än ni någonsin
kommer erfara

kanske lite crack'n'cocain, night train
ut och flyga bland sin självsäkerhet
överleva flertalet nätter bara med varandra
glaspipan, jag minns kylan mot läpparna

men jag var ju aldrig riktigt mig utan drogerna
vill inte direkt påstå att jag var beroende
men det fanns alltid en bit som bara blev synlig
när en kemikalie utlöste en reaktion,
i mina synapsgap, explosioner

*

skyller diskberget och fimparna
på att dimman ibland tjocknade lite väl mycket,
efter den där lite för stora shoten GHB
den salta smaken som alltid spreds

;har aldrig varit så jävla rädd

*

zombien kom in i mitt liv, den döda människan
som lurade över axeln efter en alldeles för jävla,
hög dos syntetisk cannabinoid, i pipa
tabletter i olika former och färgskiftningar
känslorna var plötsligt inte lika besvärliga
och allt var ju, behagligt?

åh, du kära opioid, tramadol
du vaddade in mina axlar i en trans som flög mig,
genom hela den annars kalla vardagen
att andas var nu ett njutbart stimulat

;att sluta svälja dem var hatiskt

*

det sista var faktiskt inte vad man kunde tro,
ni som så äcklande låter substanser vara fria
för svarta händer att sälja till era egna barn
moralen för er är viktigare än människoliv

alkoholen tog mitt liv, förstås inte ensamt
nu menar jag dock inte ordagrant
men mitt liv är tagen av ett skört snitt i mitt liv
som läcker ut min själ i svärta

ska aldrig bli ett nyktert svärta
rödvinet har jag här


;ett oväntat avslut






Fri vers (Modernistisk dikt) av Louisedottern
Läst 153 gånger
Publicerad 2010-04-12 12:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Louisedottern
Louisedottern