Fåglarna kvittrar. Solen skiner från en klarblå himmel, som sträcker ut sig över horisonten. Små snödrivor vilar längs vägarna, på väg bort då vintern äntligen fått ge vika för vårens ljusa färger. Krokusarna visar sina färgstarka kronblad, där de står och tävlar om vem som når högst mot solen. Jag ler mot de vid ladugårdsväggen blommande tussilagorna som blygsamt lyser på krokiga stjälkar. En katt har lagt sig tillrätta på den varma muren. Hon ser nöjd ut där hon ligger på den skrovliga ytan som värmts av solen, och hon kisar mot mig, och ser ut att le. Endast ett evigt kvittrande från sparvar, talgoxar och lövsångare bryter den stilla tystnaden. De skuttar från trädgrenar, försöker nappa åt sig det som är kvar av vinterbordet. På marken hoppar en koltrast som i sin klarorangea näbb bär två tunna pinnar till sitt bo. Han förbereder för sin och makans småttingar. En bit bort rusar en ekorre, lätt som en fjäder, upp i ett träd, som hade han bråttom. Han lägger sig tillrätta på en utav ekens breda grenar, och tittar vaksamt ut över världen under honom. En ljummen vind rufsar om i mitt hår och jag vänder ansiktet mot vinden. Den smeker över min hud. Doften av fuktig jord som våren för med sig träffar mig, och jag drar in ett djupt andetag. Smakar på våren, och ler.