Jag hatar dig för du doftar som någon jag en gång älskade.
Jag vill stöta bort dig för dina ögon har en färg som jag minns.
Du äcklar mig när du inte förstår mina blickar, fyllda av avsky.
Jag ryser av obehag i din blotta närhet, då jag minns för mycket.



Men trots detta.



Så kan jag inte sluta andas in doften av ditt hår.
Jag drunknar i dina ögon varje gång du ser på mig.
Jag ser ditt oförstånd, men jag kan inte förklara för dig.
Minnena gör ont, men jag står ut med alla rysningar.



Du är inte den jag en gång älskade.



Men du är det närmaste jag någonsin kommer.