Redan medlem?
Logga in
Lite prosa om såna nätter då man går in i dimman, baserat på egna erfarenheter.
En natt i dimmanLåt oss inte ta på oss skulden. Låt oss dölja allt bakom spriten vi fyller blodet med. Vi kan väl få vara redlösa en stund. Förlora oss själva i halvtomma flaskor, och i varandras armar. Jag vill vila hos dig tills fyllan slår bakåt, och vi långsamt vacklar hemåt i gryningsljuset. Fast vi är inte där än. Än kan vi vara här. Än finns det tid för att tömma glasen. Än finns det tid för den sortens kärlek som byggs upp av begär, berusning och ögonblicket. Den kärlek som inte går på djupet, men ändå kan väcka liv i ett fruset hjärta för en stund. Värmen från två kalla människor. Jag rör vid din hud. Den är knottrig. Jag vet knappt vem du är, men just nu vill jag älska dig just för det, för en stund. Bara just nu vill jag älska dig.
Prosa
av
Fröken Hugosson
Läst 557 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2012-06-17 14:59 |
Nästa text
Föregående Fröken Hugosson |