bilarnas avgaser åt upp dina lungor,
rytmiskt i takt med stoppljusens tickande

slog fingrarna mot låret jäms med,
samma ljud
luften skar i mina andetag
vassaste drömstoft inför beslutet vi tagit

gångvägen slingrade sig upp likt en vildsint,
orm som tappat bort sitt byte
vid toppen där vi alltid kyssts under almar

;vi log inte

du skrek alltid vildsint i mina ljusaste drömmar
lämnade aldrig mellanrummet mellan dig och mig

;tappade jag allt

eller återstod våra hjärtan likt svalornas flykt,
under de oxiderade koppartaken högt där uppe
när vi tog de sista stegen mot undergång
sjöng änglarna i tornet över våra huvuden