Morgonljuset silar in genom persiennernas snörhål. Han hade legat vaken länge och väntat på att det skulle ljusna. Från balkongdörrspringan visslar koltrasthanen in ljudet till det tysta rummet.

Tonerna och visslingarna från koltrastarna som följt honom hela livet, ger sköna morgon och kvällsminnen.Tanken nuddar honom, om att det kanske är samma koltrast som har följt och sett honom, under livets olika skiften.

Han tog på morgonrocken och gick ut till postlådan. På trädgårdsgången låg en livlös koltrast. Han böjde sig ner och betraktade den. När han reste sig upp stannade plötsligt hans hjärta och han föll ner mot plattorna.

(c) tk.