du kunde rasera mig
eller bygga hem åt oss av klossarna,

det räckte till tre väggar och en dörr
sen tog du av dig själv

en skör tvåsamhet,
med kraftfulla avsikter





och vi levde inuti varandra

sakta

lät världen passera som bildspel i fönstret
som svarvade skelett i ultrarapid utanför,
sprang kläder omkring och log med ögonen,

men grät med hjärtat i luftstrupen


där ute fylldes luften av ljud och parfymer
och tomma steg gick mot oss



lockades med förändringar
förväntningar


du satt med vantar och darrig röst
förvandlades bland allt rött
och min vädjan att stanna hemma blev tystnad





mina frågor föll på bordet
men svaren stod redan påklädd vid dörren


berörd hud berättar mer än ljudet av ord
och den gråter;


igenom barriärer

igenom mig, gick du
sakta förbi.