i en stad utan namn,
vilade två främlingar under samma täcke

och himlavalvet stirrade tillbaka ifrån taket


där penseldrag hade kastat stjärnor emot fönstret,
räknade hon önskningar i mörkret

en vaken tystnad,
lika spänd som deras kroppar
andades han i hennes takt




blodet skenade motströms,
vilt

när hud obestämt möttes under dunet,
under en stund

och ingen vågade andas tillslut,
bara höra vid intet som skapades
igenom deras tankar



en sekund ifrån att leva,
en bit av lust i stoftet av dom själva
som förbjuden, men åtråvärd befrielse



var ögonblicket deras





en ödmjuk dans,
där stumma timmar fanns

sov en stad utan namn
där dom främmande försvann ut ur natten