inspirerande melodier sammanfogas,
i mitt huvud
;se men absolut inte röra
klanger likt kopparklockor i natten
då ljudvågor är som skörast

avenyn skapar en symbolisk flod
utav sorg genom min stenstad
vindarna leker alltid med vårt sorgespel
när vi filosoferar om sommarlek

när jag ser på dig klär jag av min själ
lämnar skorna på tidningen framför,
din sänggavel

när jag upptäckte leken i kärleken
log jag finurligt för mig själv och tänkte,
om det är tänkt att leka sig till lycka
dör vi då som barn?

*

du drack dig alltid till sömns,
sade mitt namn med en allt för hasande stämma
det skrämde mig från att le, jag var övertygad om att
;du bara var feg

*

ville bidra till din gestalt genom att
långsamt smeka av dig din klänning
du är vackrare utan ett skal av fibrer
kanske en metafor för mitt hjärta

är det sanningen,
att du inte kände samma som mig
när vi rörde vid varandra?

;tanken fick dagg utav sorg att framträda