Alla namn är FIngerade eller FIktiva FInjusteringar för FInessens skull. FIgurer ska nämnas FInkänsligt.
Så är det. Annars kan följden bli ovänskap som leder vidare till onödiga fortsättnignar. Gäller även inom karaktärerna själva. 

Alla har dock rätt att ta åt sig fritt efter behag ifall behov FInns. Det landar där det behövs. Rinner åt det håll det lutar, sa mormor. Förmågan till personlig intolkning är ypperligt högtstående i individmedvetna samhällen. Inget fel i det.

För övrigt skriver jag namn - jodå det gör jag visst - endast som markering där det behövs när-personlig botten för historiens skull. Inget jag vill låta bli som skrivare. (tänker på all dansbandsmusiks texter med uppraddningar av namn)
Karaktärer heter det normalt i andra kulturgenres. Är det annorlunda i poesi/skrivande, eller ev. nya lagar, så har jag missat nåt. Upplys mig gärna isåfall.

*

Då börjar jag använda

redigan dialekt på rektet å då bLi're Ol'sKare som kom te å härja henan iffall de känns bättre å om int de bli rektet de häller, ut'n alles boscht i vegan, så bli're ju assent.
Då bLi're te å sväng se me fintittlan på töckeran höckfärsmål, men het'o Kare så het'o, och het'en Ôrvar så het'en, så int vet je hur'e männisha ska
sväng se' på bäste sätte för å blittka höheten. Ja tôckeran vitkragsfôlk me tjäpp i onöan och jàrlås på pOsht'n.
En få'fel lusk up oLboka fra gammfôLke anno 1840 så 'n bLe' rätt skrevven väsch'n.
Gammomma me, ho va'ent ens barfödd ho enlit kôrkböckan. Enlit oLa i dom så va ho och härja henan tre dar ifôrveg men se de gick'nt fö'she alls de. Int på den ti'n int. Ho feck vajjert fira båd 25e å 28e ho. (läs/skrivfel vid övergång till datorregistren)
E nå' lika me'rom deringa namna... ôckeran sken ikring å ställ te tôcke orea fö fôLk? Schlekt ofennt görmåL kann'ent va nyttit nä're bLi' husförhör å prost'n ryck' i kLyka. De bLi te å ränn te skogs de, före 'n kom dragenes me boka och skriv ner nå.

*

För många blommor heter kvinnonamn och saker heter mansnamn, så hur gör man när Stig inte gillar Sten för att Iris växer där med Linnéa vid sin sida? Så klart han är i vägen. Hård, och envist ivägen för damerna på en Stig vi inte ens kan hitta?
Eller ska man kalla stigen för Kurt?
Då finns risk för kommande skyltkostnad. Samt missförstånd nere på byn. Ôrvar läre'nt bli te se i brallan han heller som int få va me. 

.. men om inget är meningen och allt blir menat.. av andra då?  Är det klokt att nämna nånting alls vid sitt rätta omnämnande öht? Stryk alla subjekt/objekt som finns?
Kvar blir endast de kvalmiga adverb/adjektiven och en rad oförstådda händelser skrivna som ljuduttryck på seriemanér (lite som jag flamsar med när det bär iväg på frisväng). Läser man nåt sånt så samlar man ännu mer att hänföra till ngn eller ngt-s oformbara och diffusa närvarokänsla. Kan det bli annat än påspädd misstänksamhet om dolda namngivelser.
Observera att forfarande gäller "karaktärer". Personliga påhopp ska snabbsållas enligt mig. Väck väck. Går så bra med "du" så. Eller, varför inte göra "den där" man skriver om, till sig själv. Eller till Stig i Skogen. Gärna Orvar, han gillar det.

Dimmiga lättinbillade hotelser svårförstådda för "inre kretsen" spåras för rensningens skull utanför byarna. Så har det alltid varit och kommer att vara. Oavsett vad det är. Fulfolk, vargar, hot.... Det vet alla som sett Jägarna. Samt Saltkråkans dim-avsnitt. Det man inte riktigt kan se, förstå eller ta på skrämmer.  Det behövs kontroll och trygghet. Kontroll för överblick, vetskap, förståelse, och inkänning i skeendet.
I alla fall stordelen av oss läsare.

Torra svampar suger bra. Hungriga vargar äter snabbt. Otrygga skeenden behöver planteras kvickt i rätt fack. Allt negativt, som kan inkräkta på gruppens trygghet eller ens inre trygghet, händer för fort/oåtkomligt som dolt, och det braiga blir efter/glöms i rädslans hetta - utan den ordningen skulle det inte finnas ett enda problem. Skyll på Einstiein (?) Äh. Emc2.

Det sitter i vårt försvar att adrenalinet slår till, och tack för det säger jag. Bara det inte blir för mycket.

För befästa/namnge/döpa/markera är människans enda trygghet på abstrakta saker som inte "placerats" än. Place-bo-namn ger samma tro och nästan samma verkan så det spelar ingen roll om vi säger Orvar eller det..

Det ger kontroll över det okända att veta "namnet". Befästa status, fack, ordning, namn, skeende.. Sätta ord på. Benämna vid namn.
Utan blir det som bekant kaos i våra små trångsinnen och spöken börjar husera. Man vill veta vart saker hör hemma. I vilket bås kossan står m.m.. Möjligen också vart posten hamnar ibland.

Människan är en infackare pga egen otrygghet, så att i-n-t-e benämna saker, skeenden, personer vid namn är ren motsägelse för en skrivare som använder just orden som verktyg. Ord för att nämna saker vid dess rätta energi. Ordvärden. Det egna för texten då, är jätteviktigt. Nåt att fästa historien med. Som spikarna i ett bygge. Som limmet på en Post-It.

Att nämna. Sätta ord på. Ge namn. Eller? Vem har sagt det är fel med namn så länge det inte är utpekande mot person. Jag förstår inte riktigt rädslorna men förstår dom ändå. Men, oavsett vad man har för "namn"; nr 1, Kare, Orvar, fjanten eller tanten, så kommer det alltid att finnas de som "tar åt sig" för att dom bara gör det. Även om ingen personlig träta finns i bakgrunden.
Om det så har benämnts "den där", så suger torra svampar bra.
Så varför dessa bryderier?
Det ligger i tiden där information går snabbare än människan hinner med själv. Tror jag. Stora rädslor. Stora spöken i dimman kan ställa till det. 
Och.. informationssamhället idag är grundat på kontroll av personuppgifter, gjorda av personer och skadas av personer. Så.. det är väl bara vanliga vargjakten kan tro, och det finns många som är villiga spårare även om det bara är vilsna kattungar i farten.

Sen blir det höns av varenda virrigt vårdun så fort påsken har varit. Det vet alla, men inget att fästa större värde vid. Möjligen 0.3 och en halv. För att komma över värpnivån. Ägg gillas av de flesta med namn.

Jag fortsätter skriva om mina namngivna. Doldisarna är rätt nöjda med att få finnas på en skrivarsajt där namn nätt på känns förbjudna. Speciellt vad Ôrvar beträffar. Han hör illa för närvarande. Kan bero på för mycket pet.

Ordvärden - jag kan personifiera min ilska till att heta Härke Termos och få en stämning på mig, för alltid heter nån Härke. Eller Stämning. Eller Ilska. Eller Värden. Eller Ter eller Mos. Eller så ses bara inte skillnad på

all mos vi har?
potatismos
rotmos
lingonmos
plåttermos

Jag heter inte Pot Pourri för inte.

Bara för att ruttna krukor jäser mer ju mer dom utsätts för värme och fukt.
eld och vatten. Jag är mer åt lufthållet med lock på grytan. Ord(Tankesamlare. För samlandets skull. Kan inte låta bli. Vad jag har dom till?

Efter tryckkokt poff så briserar det ibland, jag sa ibland, åt rätt håll. Kryddat med ena handens enahanda och andra kinden till så kan det hända att det tar med sig övrig skit ut ur systemet. Och.. lite dötid får utfyllnad på köpet.
Sen känns det bra att sätta ord på saker... :)

Solig Helg på er (för att inte nämna Namn). Hoppas landningen går bra, alla ni som ska återfödas, eller vad ni väljer, i en ny dunig fjunig vår. Pip på er.

Oh God, may you dissapear from Heaven, sÅM we all had to do. (skriver inte ordet as så ofta)
Nån rättvisa får det va, och du behövs nog bättre här nere.

tjenis