hon sover i nattlig bädd

avslappnad

med rosende kinder i stjärnkrets

skimrande är hud

silverljus strilar in

genom ruta

silverskimrande

regnbågshud

andas

ohörbart

hon är i drömmen

i väven

tar emot

andas in

dagens pärlljus av drömgivaren

ser kropp

kanna

amfora

i amfora porlar drömkälla in

gryning strilar genom fransar

genom fingrars följan

hon stiger ur bädden håller amfora i hand

stegen är lätta berörande

hon stannar vid bäckens porlande

sänker amfora

under

yta

amfora fylls med hennes inreväsen

saktavarsamt vickar hon

amfora

regnbågshud

oändligspråk

rinner

ut

så börjar hon varje dag

häller ut livets vatten

dagens pärlljus

saktavarsamt

upplever livets vatten absorberas

upplever

var hon

är

upplever

upplever moderns behov

så upplever hon

sitt behov