Analys av versalen
De var varandra ofrivilligt nära
därför de tillhörde samma gåta
Men det förstod de inte då
eftersom de ej ens kunde formulera den
Alla försvann de med tiden
en efter en
utom den som blev kvar
Gåtans sista tecken
En i grunden trevlig prick
men med krökt rygg
då han bar på
en aldrig uttalad börda
Blickandes bakåt
försökte han långsamt
genom tidens alla fantomsmärtor
bokstav för bokstav
ord för ord
värka fram
något aldrig tidigare synliggjort
Att tyda ord och mening
på sådant sätt
omvänt från slutet
blev efterhand
emellertid ganska lätt:
En fråga om ren analys som
snabbt blir händig metod
när man väl fått grepp om det,
tänkte han
Men baklängesfrågan
blev längre och längre
och all början visade sig
bara vara skenbar versal
Ordflöde utan början
gjorde metoden till ett
trubbigt förfarande
som förlorade sin egen drivkraft
I detta versallösa töcken
förlorade han känslan av
sammanhang och riktning
Tvivlande på sin identitet
ställde han sig den förlamande frågan:
Mening utan begynnelse, vem är då jag?
Men han rätade på sig något
när någon plötsligt
knackade honom
försiktigt på ryggen
och viskade:
"Psst! När ska vi börja?"