dina händer tar en visit mot den glödande kolens ytsidor,
den nakna huden mot kolets röda substans av atomer
lekfullt placerar du dessa sköra stenar i min mittpunkt
skapar en inre glöd som i en kolmila

skogens mäktiga tallar dansar varsamt med vinden
grenarnas friktion tillverkar organiska melodier
; uppfostrade av självaste gaia


*


solens hejdande blick ger gräset dess gröna nyans
över ängen som ni långsamt passerar tillsammans
välkomnar öppenhjärtat tistlar och nässlor
med min öppna famn
du bortglömda fauna som alltid följt vår uppväxt

; otacksamt slaktad av egoister