Våg och lodrätt

 

 

jag tycker om zebran och
björken

när de står tillsammans i
skuggan och gnider sina 
ord mot varandra

 

 

så är det barnet mitt

droppar  av  ljus  och
mörker kan man alltid
blanda

 

 

när väl dagen kommer in till
natten

när du sover

så börjar rummet tändas
litt omkring

Prosa (Fabel/Saga) av Ulf Lagerholm
Läst 2146 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-05-03 05:32

Skriv ut
Spara som PDF

Pauline Pousár Jag vill äta den här dikten.. till frukost utomhus.. haha låter det dumt? 2010-10-02

Caprice! Om man korsar en björk med en zebra, får man då ett schackbräde... ;-) En vacker didaktik som andas lugn och trygghet. Monstren under det barnets säng håller sig nog i... schack. ;-) 2010-05-23

Melona Den här är så förbaskat ömsint, fin att mina ögon tåras till det sakta, stilla kvällsljuset som börjar gry i min horisont. Våg och lodrätt, allt går att blanda. Din röst, jag kan höra dig läsa den här. Och just, just nu önskar jag krypa ned i en säng bland nystrykta bomullslakan och vara alldeles liten och nybadad. Pappas stora hand över pannan, och sedan en godnattsång och vetskapen om att ingenting är ett dugg farligt, att allt går att lösa, en dag i taget. Tack Ulf, att jag får känna så. 2010-05-18

Inkarasilas Skulle vilja höra dig läsa den här för rent dialektalt är den som jävla fin musik i mina öron och det svänger och hänger vid ordet litt, jo tycker bara den är helt underbar och hey babe, mjuuuuukt konstaterande - det är bara att blanda lite mörker och ljus. 2010-05-15

Carina Johansson Gillar likheten med jordelivets mix! 2010-05-09

Carola Zettergren Jag blir rent lycklig och det vill inte säga lite när jag läser den här, den är så kärleksamt vacker och lekfullt ljus att självaste solen försvinner i jämförelse, tack , denna hamnar på min tio i topp lista bland de allra bästa. Applåder och stående ovationer!!! 2010-05-08

Nina Nightwish Jag har ju lite svårt att förstå innebörden i dina texter, att lixom få en helhet av orden, men jag blir alldeles varm när jag läser dem, de berör fast jag inte riktigt förstår.. Det är en underbar känsla, tack:) 2010-05-07

J A Nicander Snygg ordlek och du sprider en värme med dina ordval. Tål att tänkas på mer än en gång. 2010-05-06

Pah oj vad jag suger i mig första stycket. sedan är jag snurrigt barnsligt fast i det. 2010-05-05

Gunnar Hilén publicerad 05 32 ! Lodrät kärleksakt har guld i mun ! Då är livet värt att leva ett tag till ! Blanda på Ulf ! Ger man upp välter man åt endera färgen till. Om inte sängen fångar upp en i vågrätt... 2010-05-05

Elaine.S Jag tycker om balansen, ja själva balanserandet av det som går att se och det som endast fantasin kan väcka mitt i allt det konkreta. Tryggheten som håller allt i en innehållsrik famn är påtaglig i dina ord och jag tycker om lugnet som infinner sig när jag läser. 2010-05-04

Sweetfox mycket fint, som en fyld sommar kväll 2010-05-03

Mikael Lövkvist Oändligt varsamt skrivet. Orden är fyllde med ömhet, tröst och kärlek. Dikten är likt en varm gonattkram som fyller sinnet med faderlig trygghet. 2010-05-03

ej medlem längre Jag ser randigt och rutigt i din fabel Ulf:) Rubrik och text är en av få jag läst som faller helt rätt samman. Eloge! 2010-05-03

Erik E Smith En dikt som genererar otroligt tydliga skarpa bilder fyllda av mjukhet och värme. Även jag uppfattar dikten som barkens stam och zebrans ränder faller samman i lodrätt och vågrätt som även några tidigare kommentatorer upplever i sitt skrivna. En så varmt ömsint tryggande dikt fylld av kärlek till det nära och de nära om livets seglande genom dag och natt 2010-05-03

lycksele Jag har läst om. Nu har jag en nyckel till björken och sebran. När vi läser 'björk' kommer gärna bilden av grönskande grenverk. I det här fallet ska vi läsa in en närbild på björkens stam. Som ju är svarta ränder på ett vitt näver. Och naturligtvis går det igen i sebran. Jag älskar förresten att fotografera just våra vackra björkars svartvita stam. På ganska nära håll. Sen, som gammal hästkarl, vet jag att det inte är ovanligt att hästar står och vilar intill träd. Det kan skänka både skugga och lä för vind. Ja det är en vacker tavla, den här dikten av Ulf. 2010-05-03

Gunnar Odhner Lycka och olycka, kärlek och hat, liv och död, mörker och ljus . . växlingen mellan dem är poeternas ABC. Men jag tror inte längre på det. Jag tror det är att stanna vid Kierkegaards estetiska stadium, bara ett första trappsteg. Jag tror inte alls att ljus förutsätter mörker. Eller liv död. Jag tror det kan vara ljust inom en människa, oavbrutet och hela tiden. Och att det är det verkliga livet. Vad min kommentar har med din dikt att göra vet jag inte. Den lever sitt eget, lätt skimrande liv. 2010-05-03

Berit Robin Lagerholm En dikt som omvalvar en och faller, glider mjukt ompå en, fylld av ödmjukhet och ömhet. Vågrätt och lodrätt som havet och månen som björken och zebran och som livet. Mycket fint Ulf och även om den kallas fabelsaga så är den ett alster som är fylld av bilder och visdom för ett barn och ett vuxet barn. Jag tycker också om zebran och björken när de gnider sig mot varandra. Omvandlingen och sammanfogandet av ljus och mörker är mycket vacker En mycket kärleksfull ömsint dikt som mynnar ut i ett mycket vackert ljus. 2010-05-03

stenen/ Yv Ericsson Jag tycker också om Zebran och björken. Och ställer mig mitt ibland orden och känner samma trygghet som barnet denna dikt tillägnas säkert gör. Man känner sig trygg enda till ljuset tänds och det är dag. Tack. 2010-05-03

Svartsilver jag tycker om dina fyra första stycken i denna dikt. de är vackra och ger mig tusen bilder. även en inre harmoni som oftast inte infinner sig i texter. 2010-05-03

*nanna* När jag steg upp i den ljusa morgonen kändes den här som att få en vänlig klapp på kinden 2010-05-03

Per Teofilusson det är det som är så skönt när man blir lite äldre (jag), man kan hjärtligt skratta i mörkret, brakfisa i ljuset, smaka av bägge, behöver inte så ängsligt lägga ljust i en korg, mörkt i en annan. Ordet "litt" är centralt här, tror det avsmakar hela anrättningen med ömhet, saknar inte saltet (tror jag). 2010-05-03

Eva Langrath En god fabel att börja dagen med blev det för mig, Jag ser framför mig björken och zebrans konversation och förnimmer starkt livets blandning av ljus och mörker. Tack 2010-05-03

lycksele Jag tycker det här är en av dina bättre. Har bara två små invändningar. 1. välj mellan: 'ljust och mörkt' och 'ljus och mörker', så blir det okey. 2. Som vanligt tycker jag att det är skit att du fulffar på med blankrader. Det gör endast saken sämre. Men det vet du jag har rått dej till förr. Värst är att andra tar efter och tror att dikter vinner på att spridas ut med omotiverade mellanrum. Punkt och komma och ny rad eller nytt stycke. Det är vad vi som läsare är vana att finna rytmen och pauserna i. Underskatta inte en konventionell skrivning. Den finns i ryggmärgen på oss sedan vi började läsa som mycket små människor. En splittrad uppställning gör ögat förvirrat. Som sagt, en av dina bästa. Och jagvet att nån gång kommer du att få till det ännu bättre! Du har förmågan. Vänlig hälsning lycksele 2010-05-03

Monika A Mirsch jag mister sömnen för ett tag framöver när du berättat din gonattsaga - jag får så många nya infall att fabulera med - men zebran skall ha sitt kvällste - och kvällen skall ta en titt på sin morgon - vågrätt häröver hemma hos mig 2010-05-03