Det var den bästa av tider
allt var odefinierbart och konturlöst
i ljuset från gatlyktorna speglades din mobildisplay
varje sms var från mig
hos dina ögon fanns bara trygghet
i himlens vidd kunde jag läsa din förvåning
över att saker inte blev större än de var
du som alltid undvek reella proportioner
jag kysste dig från molnen och tillbaks
det var inte så långt, dimman kom svepande
men dina händer sade att det räckte
kanske växte vi en aning
något klarnade i kanterna
en blå stjärna rann längs din kind.