Nu är vi ingenting
mitt i ljuset men samtidigt i skuggan
du lever stormigt mitt emellan



vi möts någonstans
det smärtar av sorg i ögonvrårna
din hand är liten som en fågel



du är min amulett mot det mörka
vi andas gnistor mot rymden
bläckig natt och osäkra ord



dagen andas in, börjar om
du är alltid mer än vacker
aldrig riktigt hemma inombords



tanken är mer än du någonsin var
jag vet inte när du försvann
men ditt leende räcker hela livet