jag har bett böner
för att orka andas
under tiden jag är
nära dig

jag vill inte se

du säger att
rädslan flytt
att våren inte
kommer igen

du ler

jag bär känslan
du sedan länge
har släppt

aggression

du ser mig
gråta för
ett liv
du inte vill leva,
du tycker synd
om mig nu

idioti

jag greppar
livet
du släpper
taget om

nu vill jag dö mer än dig

du andas för mina
uteblivna andetag,
du är lättad
jag är rädd.