Innerst inne tror jag att jag alltid förstått,
Jag är en själ, med många själars hjärtan.
Jag bär en krans, med visdom från både
heroer och syndabockar.
Jag försågs med ögon goda nog att förlåta,
farliga nog att förföra och
eldfängda nog att beröra.

Innan du visste att jag fanns
hade vi spenderat hundratusentals liv
med varandra.
Jag rustade för krig i fel land,
jag jagade fel prinsessas hand
och jag glömde bort mig själv ibland.

… Jag gav dig skulden.
Du kom aldrig.
Hur kan jag ha känt din närvaro
i syret till mitt hjärtas ryggrad,
i den allra sköraste gemenskap mellan
en liten flickas drömmar och
en vuxen kvinnas längtan
om du inte fanns..?

… Du sa att du visste, direkt när du såg mig.
Du är här nu.
Och alla hundratusentals liv jag redan
Spenderat med dig, är ingenting.
Nu, när jag rör vid dig.
Nu, när jag känner dig.
Nu, när jag ser på dig.
Vi är mitt livs allra vackraste verk.