Vi skrattar och pratar högt
vi blir bara fler och fler i parken.
Solen färgar våra kroppar
där vi ligger på marken.

Kullersten och glasflaskor
vi höll hand för första gången.
Alla kunde texten till
den där Melissa-Horn-sången.

Från Fjärdingsstigen till Fredsgatan
tog bara minuter med cykel,
du var min bästa vän och
jag hade din lägenhetsnyckel.

Vi tog taxi ner till stranden,
försökte skyla mina bröst med en arm.
I vattnet höll hon mig varm.

Tolvslaget på Galgberget,
grät jag med min stad.
Livrädd för vad det skulle innebära
att vända blad.

Två månader senare
och cancern vann.
Du fanns inte kvar
Och hela min värld brann.

Jag sökte svar på
Livets alla frågor,
Sökte din blick
Och fångades av lågor.

Vi gungade på Sagoängen
Och drack öl på Kärleken,
allt vi behövde fanns
precis i närheten.

Vi sågs alltid på Idas
trots att jag hatade musiken
men du fanns där och jag
tappade logiken.

Här har jag längtat bort,
här har jag känt mig fri.
Halmstad är mitt hem,
Tre hjärtan – det är vi!