när ingenting längre finns kvar
och ditt leende
inte kan komma längre bort
inte kan
sväva längre ifrån mig
och du inte finns kvar i dina ögon
då jorden är fuktig mot huden
och jag
inte kan gräva mig längre ner
efter solstrålarna som en gång
flätade sig runt din hals
och måste fallit av
någon gång
när jag inte
såg

kunde jag bara hitta dem
kanske du skulle komma tillbaka
till något som inte kan göras rätt,
inte kan göras nytt
men kanske kan göras om
och jag kan leva som du lär
när jag inte längre älskar dig
och smakar skymningen
i varje andetag
som är förlorat
för att det inte längre delas
när natten blir för mörk
när gryningen
aldrig verkar
komma

tillbaks